Olika varje gång

Jag har varit dålig ett tag på att skriva i bloggen. Men nu har jag energi och lust igen! Våren är här och om en vecka är både Janne och jag färdigvaccinerade. Underbart!

Så här kommer några hundmötesfunderingar. Ni som känner oss vet att Nisse har haft det jobbigt med hundmöten. Men det börjar gå bättre! Bara matte tänker till ordentligt. Här kommer några exempel – tre bra och ett mindre bra.

Mindre bra först. Igår var vi på väg ned för Käggebodavägen när jag såg en matte med en hund på väg upp för backen. Numera går det på rutin att jag genast tar rejält med avstånd, så jag gick över till andra sidan vägen. Jag vet var Nisses gräns går (oftast). Men då såg jag att det var Annelie och Boss som kom, så jag gick tillbaka över vägen och stannade på lagom avstånd så att vi kunde prata utan att hundarna var för nära. Dom är ju vana vid varandra även om Boss inte älskar Nisse, han säger till när Nisse kommer för nära.

Jag ville ju kunna prata i lugn och ro så jag sade åt Nisse att sitta vid min sida. Men han var helt omöjlig. Knappt hade jag satt honom ned förrän han vände om och ställde sig åt andra hållet, eller började dra för att gå vidare ner för backen. Detta hände flera gånger i rad och jag fattade ingenting. Kunde han inte sitta vid min sida? Nåja, Annelie och jag pratade en stund och sedan gick vi åt varsitt håll.

När jag kom hem så föll poletten ned. Nisse ville inte sitta med nosen mot Boss som visserligen stod på avstånd, men som tittade skarpt på Nisse. Dum matte!

Idag gick det bättre. Vi hade två möten med en snäll och lugn Cocker spaniel som struntade i Nisse. Möter vi en lugn och balanserad hund klarar han av mötet även om han är spänd och drar för att komma förbi så fort som möjligt.

Sedan hade vi ett möte på avstånd med en Golden Retriever. Då testade jag omvänt lockande. Det kan vara en möjlighet om det inte är för nära. Nu gick det i alla fall bra. Intressant, ska testa det flera gånger!

Morgonen var otroligt skön, vi gick runt Holmen, en tur på dryga timmen. Dimman låg tät i början av promenaden och det var alldeles stilla ute. Underbar start på dagen!

Vem vet?

Nej, man vet verkligen inte. Det är så mycket ska stämma. Fast kanske, kanske får familjen tillökning i slutet av sommaren. Ras? Ja det får ni gissa, men det blir inte en staffe…

Om allt funkar så klart, så kommer en liten Ester till oss. Namnet? Ja, det kan ju ändras, men jag tycker att det är ett fint namn och dessutom så är det en hyllning till min älskade mormor.

Håll tummarna för oss! 🐾

Klockargården

Igår tog vi oss samman och gjorde en liten utflykt. Vi åkte till Klockargårdens våffleri som ligger 15 km från Viksberg enligt mobilens gps. Vi var där 20 minuter efter att dom öppnade, men det var redan mycket bilar på parkeringen. Inne i våffleriet var det dock gott om plats och utrymme enligt alla coronaregler.

Jag tog en ”matvåffla” bestående av fetaost, soltorkade tomater m.m. och Janne tog en efterrättsvåffla med frukt, bär, nutella och vispgrädde. Båda våfflorna var supergoda! Det finns också gott fikabröd och mackor om man hellre vill ha det.

Kul att det verkar gå bra för dem, det är så himla mysigt. Nu var det tredje gången vi var där och fler gånger blir det absolut!

Goda grannar

…är guld värda! Vi är verkligen lyckligt lottade med en fantastisk grannsämja. Nu har snön vräkt ned i flera dagar och jag har skottat. Det har inte varit tungt eftersom snön är lätt, och jag tänker ju att jag får lite motion samtidigt. Men igår kom det en och en halv decimeter nysnö på kort tid, och det kändes ju lite jobbigt att ha det framför mig. Janne föreslog att vi skulle ta fram snöslungan, men jag tycker den är lite obändig och inte blir det så snyggt heller. Janne kan absolut köra snöslungan även om han är lite ostadig på benen. Han har ju något att hålla sig i, men jag gillar det inte.

Men igår kväll ringde vår granne Göran och sa att han hade skottat utanför vår grind och tänkte ta resten idag. Jag sa: men snön är lätt, jag kan ta den. Då säger Göran: ”Nej, du är gammal!” Jahapp, där fick jag! 😂 Men jag tackade honom tusen gånger såklart.

Idag åkte Janne och jag iväg till Ica Maxi tidigt på morgonen. Först skulle bara all snö bort från bilen! Men det gick bra och vi åkte iväg. När vi kom hem var hela garageuppfarten plogad, liksom gången fram till huset. Stort tack! Det är inte så dumt att vara gammal ibland, och speciellt när man faktiskt accepterar det.

Vintrig morgon

Nu ligger snön vackert på tomten. Jag skottade fint på uppfarten i morse, men det syns snart inte längre.

Janne är iväg till Huddinge sjukhus för koll. Hoppas att allt är bra! Men det är det säkert, han har ju äntligen fått tillbaka sitt liv när det gäller de problemen. Nu gäller det bara att vi får tillbaka livet för övrigt. Ja, jag menar såklart det här med corona. Det börjar kännas slitsamt faktiskt, fast jag ska inte klaga, vi har det bra ändå.

Nej nu har jag inte tid att skriva längre, dags för bullbak! 😋

Julen 2020

Så där! Äntligen har vi träffat alla våra barn, deras respektive och nästan alla barnbarnen! Mötena blev utspridda från 23 december fram till idag den 3 januari. Härligt ändå att det gick att lösa!

Nyårsafton 2020

Ett minst sagt konstigt år är snart slut. Jag tog som vanligt dagens långpromenad tidigt på morgonen. Den här gången gick jag bort till ”Viksbergs-badet”. Där låg det båtar kvar i vattnet, men varför inte – någon is är det ju inte på vattnet!

Mälaren låg alldeles spegelblank!

Nu har vi precis 12 timmar kvar till årsskiftet. Hoppas att Nisse är lika lugn som vanligt. Han har hittills inte varit berörd av att det smäller runt omkring oss. Men vi laddar med stängda dörrar och högt ljud på tv-n.

Hur nästa år blir är det nog många som funderar på. Rädslan har hela tiden funnits där, men kanske mer i början än nu. Men det är klart, vi matas dag och natt med info om sjukdomens alla fasor och om alla som har gått bort. Så det är inte underligt om man blir orolig.

Janne och jag har i princip varit isolerade i 10 månader nu, men lite har vi ändå gjort. Vi åkte iväg och bodde på hotell Saltsjöbaden i somras och vi åkte till Eskilstuna och köpte glass. Nej vi gjorde säker en massa mer saker som jag inte minns just nu. Vi har fått besök (på avstånd) och vi har åkt iväg och hälsat på barn och barnbarn – och stått på avstånd. Jag har kunnat hålla kurs och åka ut och träna på klubben ibland.

Så det är ingen fara med oss alls, fast jag längtar efter att få krama mina nära och kanske, kanske få fira påsk, eller i alla fall midsommar tillsammans? Tänk att få stöka runt i köket och göra iordning mat och dryck och sedan sitta och glamma tillsammans! Det längtar jag efter.

Julen 2017

Underbara färger och en vattenhund

Åh vilka vackra färger det är just nu! Allt är i olika gula toner och jag njöt verkligen av morgonpromenaden. Tror nog att Nisse också njöt, men han är lite konstig. Han älskar vattenpölar, så jag tror att det är en Staffordshire Vattenterrier vi har! När jag stannar för att ta en bild, ja då stannar han också – mitt i vattenpölen! Faktiskt så söker han upp vattenpölarna och går rakt igenom dem när jag försöker trampa på sidorna för att inte bli blöt.

Talbyskogens naturreservat är verkligen en oas, jag kan aldrig få nog av skogen. Det finns alltid något nytt att upptäcka.

Vad är det med folk och stenar? Överallt ser man dessa pyramider!
Om man inte visste att lärkträden tappar sina barr på hösten så skulle man ju kunna bli orolig när man ser alla gula barr.

Kylig måndagmorgon

Temperaturen sjunker stadigt. I morse var det bara 0,5 grader ute när vi gick upp. Brrr! Efter att ha handlat på Maxi kl 07.00 så klädde jag på både mig och Nisse ordentligt inför morgonpromenaden. Men det bet i kinderna. Jag har torgvantar på mig så det blir lite kallt i fingertopparna också.

Än så länge är hösten jättefin och det är vackra färger ute. När solen står så lågt som den gör nu så blir våra skuggor jättelånga.

Matte och Nisse Långben

I morgon ska Janne in till Huddinge sjukhus igen för att sätta igång den s.k. Scott-protesen. Jag håller verkligen tummarna för att han nu äntligen ska bli kvitt sina problem efter drygt ett och ett halvt års elände. Janne är skeptisk, vilket jag mycket väl kan förstå. Men hoppas kan jag väl få göra?

Nu är alla måndagsysslor avklarade förutom kloklippning. Så fram med klotången och bocka av även den sysslan!

Men jag ligger ju så skönt här! Måste vi klippa klorna nu?

I kväll blir det sista gången med rallyträning utomhus för den här hösten. Vi får klä på oss, vi är fryslortar båda två… Ha en fin dag alla mina kära och mina vänner!