Att bli gammal

Ja, jag är gammal, jag vet! Men det är liksom ändå inte riktigt ok i min värld. Janne har det mycket lättare, han har accepterat livet som det är nu och verkar vara nöjd med det.

Men jag går ofta omkring och tänker på hur jag mår och hur jag åldras. Kroppen skrynklar ihop sig, musklerna förtvinar, jag blir tröttare och tröttare. Ändå gör jag allt för att hålla mig frisk och hålla krämporna borta. Men det går väl sådär…

Idag fick jag ännu en påminnelse. Jag har äntligen varit och lagat en trasig tand. Tandläkaren sa att den kan hålla, men den är lappad och lagad så om den går sönder igen så behöver jag en krona istället. Och det är nu det kommer. Tandläkaren säger: ”Så håller den livet ut.” Va? Det var som att jag ska dö i morgon! Nej, det förstår jag väl att hon inte menade, men ändå…

Nisse och jag?

Tanten med sin hund….

Kommer ihåg när jag som nybliven mamma 22 år, hörde några småpojkar säga: Nu kommer tanten igen med sin barnvagn! Ja, på den vägen är det tydligen.

Kafe Klaver

I går tog vi en tur till Kafé Klavér i Mariefred. Det är ett väldigt trevligt ställe som ligger på höjden mitt emot Mariefred. Ja, egentligen är väl adressen Hedlandet om jag tänker efter.

På Kafé Klaver kan man äta fikabröd, mackor, soppa, sallad m.m. Allt är jättegott och fräscht. Tar man äppelpaj eller annan god fikapaj så får man ta själv!

Huset är fyllt med olika prylar och gamla möbler och utomhus är det gott om Buddhastatyer (tror att det är Buddha i alla fall).

Har du möjlighet så ta en tur, det är väl värt resan!

Ovanligt motiv

Idag tog vi en tur till mamma i Trosa igen. Ja, motivet jag syftar på i rubriken gäller inte mamma såklart. Det gäller en kisse som strök runt om oss när vi satt på mammas uteplats.

Jag tänker mycket på mamma och på hur utlämnad hon är att få hjälp av andra. Hon klagar aldrig och jag tror inte att hon ens tänker på vad hon saknar (som tur är). Men jag tänker! Nu insåg jag att de enda inköp hon får gjorda är när hemtjänsten beställer mat från Ica. Hon går aldrig och handlar själv, kläder eller kroppsvård – inte för att det finns så mycket i Trosa iofs. Men när jag här om dagen beställde medicin från apoteket, passade jag på att köpa lite bodylotion, deo, handkräm och hudkräm till henne. Kostade inte många kronor, men hon blev jätteglad.

Vi satt alla tre på hennes uteplats och jag insåg att det såg förskräckligt ut där. Det har spritt sig en massa prästkragar som nu är vissna och tråkiga. Nästa gång tar vi med oss trimmern och gör lite snyggt.

När vi satt där så kom det en katt, modell mycket välnärd, och strök runt om oss. Tur att inte Nisse var med! Nu fick jag för en gångs skull ett nytt motiv. Han var riktigt fin!

Semester!

Äntligen har vi tagit oss samman och utnyttjat presenten jag fick av Micke och Linda när jag fyllde 70 år. Jag fick en övernattning tillsammans med Janne på Saltsjöbaden Grand Hotel. Det fina med just det hotellet är att det funkar jättebra att ta med hund. Som grädde på moset fick jag en spabehandling av Jannes barn med respektive. Nu omsatte jag spabehandlingen till mat i stället. Det kändes bättre i dessa tider.

Vi är så jättenöjda med allt! Rummet var stort och fint, och vi har ätit och druckit gott hela tiden. Jag har gjort flera långa promenader med Nisse och utforskat Saltsjöbaden, ja i alla fall runt om Grand Hotel!

Stort, stort tack till alla våra sponsorer! 🙂

Här är en jättedrös med bilder. Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ännu en underbar morgon

Morgonpromenaden inleddes med lite kärlek…

Sedan var det dags att ta en sväng ut till Udden. Det är ju helt fantastiskt så här års. Husen som ligger där har verkligen bara ett stenkast till vattnet.

Måste vara underbart att bara kunna gå ut och ta ett morgondopp. Nu blir det bara Nisse som får doppa sig!

Änderna har ungar nu. Det var dock bara en enda liten Gullefjun där. Vart har de andra ungarna tagit vägen?

Mamma?
Någon som tar på sig faderskapet?

Morgonprommis deluxe

Ni som har läst några av mina tidigare inlägg vet hur mycket jag älskar mina morgonpromenader. Den här morgonpromenaden blev inte något undantag, tvärt om! Jag tog sikte mot Mälarbadet, dels för att få lite distans i kroppen och dels för att jag har fotat sönder Viksberg. Så lite nya vyer hägrade.

Det var helt vindstilla, solen sken och fåglarna sjöng i högan sky. Så redan det var en bra start. Och inte blev det sämre när jag kom ned till Mälarbadet och fick ta en massa bilder. Nja, första bilden var väl så där. Varför bemöda sig med att packa sina sopor i platskassar om man sedan lämnar kvar allt? Det såg lika illa ut där grillplatsen var. Där hade man till och med lämnat kvar grillar och gasoltuber!

Men resterande bilder blev jag nöjd med. Ha en fantastisk dag alla vänner!

Va!?
En husbåt låg på andra sidan
Bor det någon där? Det såg rätt tomt ut.
Vy in mot Mälaren. Talby strand på höger sida.
Vy in mot Södertälje med Lina båtvarv på höger sida.
Och så lite Kanadagäss förstås!

Skuldkänslor

Vi har ju ”problem” ibland vid hundmöten. Men det brukar ändå lösa sig på något sätt. Ibland gör jag helt om eller svänger in på någon väg. Ibland blir det att gå rätt ut i skogens ris och snår, men allt för att ge Nisse så mycket space han behöver.

På senare tid har jag också jobbat med att själv vara tydlig. Att räta upp kroppen och ge honom känslan av att matte fixar det här. Jag har också sänkt min röst och låtit bestämd i stället för att kvittra och pladdra. Det senare tänker jag kan ge honom fel budskap – att jag är osäker. Vilket jag i och för sig är, men det ska inte märkas.

Men idag, efter en lång och skön morgonpromenad, och när vi var nästan hemma, så får vi möte med en husky som Nisse hatar. I stället för att göra som jag brukar så gick jag så långt ut på vägkanten som möjligt med Nisse utanför mig. Motparten gjorde likadant på sin sida. Men Nisse exploderade! Jag hade svårt att hålla honom – han blir ju superstark, så han försökte ta sig förbi mig och jag höll i av alla krafter. Han skällde och gormade. Jag var också arg….Till slut var vi i alla fall förbi varandra och jag stannade. Jag bad matten att också stanna och vände mig tillbaka lite så att Nisse fick titta på hunden en kort stund. Då var han lugn igen.

Sedan gick vi hem. Jag var först jättearg och besviken, sedan kom skuldkänslorna. Varför vände jag inte? Varför skulle jag promt gå framåt och utsätta honom för detta? Det känns som ett stort bakslag och misslyckande.

Gör om gör rätt.

Förlåt! Nästa gång gör matte rätt!

Vardagslösningar

Det börjar märkas på så många sätt att vår vardag är begränsad. Vi beställer mat från ICA och även från Hemköp. Det har gått väldigt bra och vi har bara behövt ha en veckas framförhållning ungefär. Men nu plötsligt, kanske beror det på påsken, så är nästa lediga tid på ICA den 16 april! Alltså, det är två veckor tills vi får leverans nästa gång. Som tur är så hade vi en beställning med leverans den 6 april som låg inne redan, så den kan vi bygga på med så mycket som vi tror går åt.

Strategin får alltså nu bli att man beställer ett par varor till ett datum längre fram för att sedan lägga till mer allt eftersom. Men fortfarande är det gott om varor så på det sättet funkar det ju.

Det gäller att tänka till… Godis behöver man ju!

Men oron biter sig fast. Jag känner att vi inte på långa vägar är så glada och lugna som vi brukar vara. Nej det ligger en tung känsla i åtminstone mig. Jag har svårt att lyfta mig och känna mig positiv. Fortfarande är det mina hundpromenader som räddar mig. Janne är så otroligt lugn, han visar ingenting. Han som dessutom har sina ”problem”. Jag är imponerad!

Igår frågade Göran om jag kunde komma in och hjälpa honom med sin pc som inte ville skriva ut längre. Jag sa förstås nej, men strax efter så kom jag på att jag kunde köra via Teamviewer. Efter lite trixande med att hjälpa dem att installera programmet så var vi igång och jag kunde hjälpa honom. Sedan avslutades mötet med en virtuell öl mellan Janne och Göran. Kul!

Nu ska vi iväg och byta däck på bilen. Då swishar vi betalningen och sitter kvar inne i bilen hela tiden. Allt går att lösa!

Sångsvan och note-to-self

Igår när jag var ute med Nisse så gick jag förbi en damm som ligger i närheten av stall Bergtorp. Då såg jag fyra sångsvanar! Jag har aldrig sett dem förut och förbannade mig själv att jag inte hade en kamera med mig! Jo, mobilen har ju en bra kamera i och för sig, men om man ska zooma så behövs det en riktig kamera. Men jag tog i alla fall lite bilder med mobilen.

Men jag tänkte att nästa gång så tar jag stora kameran med mig. Så i morse när Janne och jag var ute och åkte med bilen (ja, det får vi i alla fall!) så släppte han av mig vid stallet och jag gick till dammen. Men inte var där några sångsvanar inte! Så min första note-to-self blir: ha alltid någon form av kamera med mig! Det behöver ju inte vara stora klumpen som jag släpar med mig. Jag har ju en liten kamera också och den kan jag ju alltid hänga på mig.

Några bilder på hästarna blev det i alla fall. Dom har semester nu. Det tycker dom nog är skönt.

Sen var det min andra note-to-self: Lita aldrig på Nisse! Jag gillar ju att ta blombilder så här års, och nu var det några fina blåsippor som skulle förevigas. Fram med mobilen och fota, medan Nisse står fint bredvid och väntar. Eller? Plötsligt var han två meter längre bort och smaskade i sig människobajs!!!! Blä! Vid sådana tillfällen undrar jag varför jag har hund och varför jag också funderar på en till! Akta dig Nisse! Blocket är nära!

Vårsolfika

Det har blivit en tradition att ta en bild när vi äntligen kan sitta ute och ta en fika i trädgården igen. Det har varit olika utseenden på oss och olika hundar. Lite bitterljuvt att titta tillbaka.

[ngg src=”galleries” ids=”3″ display=”basic_thumbnail” thumbnail_crop=”0″]