Featured · Nisse

Äntligen godkänd!

Idag var det dags för nästa rallytävling. Nu var det Norsborg LKK som var värd – nära för mig! Nisse var som vanligt väldigt orolig direkt när vi kom fram, men han lugnade sig allt eftersom, även om han inte var på topp. Första banan var gjord av Katarina Strömberg och var mycket trevlig. Och hör och häpna! Vi fick 78 poäng och blev därmed godkända för första gången! Detta trots att jag snubblade till i 1-2-3 bakåt så jag fick Felö (-10p) pga för många steg…! Nästa bana, dömd av Agneta Johansson gick inte alls lika bra. Jag blev helt enkelt ofokuserad och nervös, vilket bland annat resulterade i att jag gick fel i åttan! Slutresultat 49 poäng… En stor lärdom denna gång: stanna upp och fokusera om någonstans inne i banan! Jag blir ju på något sätt stressad och slarvig och då rinner det liksom iväg. På båda bedömningarna fick jag kommentarer om Nisse. Katti skrev ”Något obekväm hund” och Agneta skrev ”Ekipaget lite i otakt., emellanåt fin kontakt. Ja, det är precis så jag upplever det också. Han tappar kontakten och blir låg och ofokuserad. Varför? Miljön är säkert en stor faktor. Nu när vi kom hem så gick vi ut en stund och han var helt fantastisk. Fin fokus och riktigt ”på”. Snälla, kan du inte vara så på tävling också? Jo, jag vet – det är skillnad på hemma och borta … bara att nöta på med tävlandet. Men nu tar vi paus i tävlandet. Det finns inga fler tävlingar i närområdet, och vi ska jobba med lite vanlig lydnad ett tag. Jag längtar efter att få till det där fina fotgåendet…Så här kan det se ut när proffsen jobbar…
https://youtu.be/8H9AA9FSsLM
#rallylydnad
Hundutbildning · Nisse

Skrytbild

Idag har vi haft Rally-KM på klubben. Tro det eller ej, Nisse och jag vann Nybörjarklassen! Om jag tittar på filmen som Annelie tog så är det en hel del som inte gick så bra, men vi fick ändå ihop 77 poäng. Rätt snäll bedömning faktiskt. Men jag hade åter en bra känsla och Nisse blev bättre och bättre allt eftersom vi gick banan. Men…jag insåg igen att jag inte var tillräckligt tydlig och noggrann. Då blir det inte bra! På slutet ser jag att jag skärpte till mig, och då gick han perfekt.

Men på det igen! Nästa söndag åker vi till Norsborg. Då…. 🙂

Rally_KM_2018-37
Nisse och jag blev ju Klubbmästare i nybörjarklassen!

Nisse

Tränar och tränar…

Jag har tränat med Nisse mycket den senaste tiden, och han har verkligen varit superpositiv. Framför allt har han varit väldigt lätt att få igång med leksaken. Hemma har jag märkt att han hela tiden kikar på mig och söker kontakt när vi är ute. Faktiskt så har jag ibland funderat på hur jag ska möta all denna nya nyfikenhet. Det är ju inte alltid som jag har tänkt träna när vi går ut! Vi har åkt ut till klubben ett par dagar i veckan och tränat en liten stund – men aldrig att vi nöter och tröttar ut varandra. Det har känts riktigt bra varje gång…Ända tills idag. Vår före detta granne Erika var där ute tillsammans med Ing-Marie och deras respektive hundar när jag kom. Jag tänkte direkt: ”Bra, nu får vi störning – det behöver vi.” Och visst blev Nisse störd och tappade fokus av och till. Men det hade jag räknat med. Det jag inte hade förväntat mig var att han inte ville träna rally. Han nästan blåvägrade! Träna vanlig lydnad gick jättebra, men så fort vi närmade oss skyltarna så lade han liksom av. Sista rundan gick han väl ganska bra ändå, men då gjorde han som han har gjort ibland när jag ber honom om något som han egentligen inte vill. Han gick supernära mitt ben och hängde liksom med nosen på min vad. Inte så där jätteglad och pigg och spänstig som man önskar. Hmmm! Tål att fundera på! Kanske hade han bara en dålig dag? I morgon blir det bara vila men sedan är det KM på lördag… Vi slutade med lite lek och bus och då var han såklart med på noterna igen. Nu ligger han som vanligt under mitt skrivbord och sover när jag skriver på datorn.
Vad tänker du på lilla gubben?
Nisse

Debuten

Idag har Nisse och jag debuterat på riktigt i Nybörjarklassen hemma på Södertälje LKK där vi har haft en officiell tävling. Igår var jag på kurs med Nisse hos Kristin Svee. Kursen heter Grunda för tävling och är en riktigt bra kurs, som redan har gett mig jättemycket. Då bestämde vi att jag skulle diska oss i första banan för att bara få en bra känsla och få Nisse att jobba bra med mig. Så det gjorde vi. Bästa uppladdningen verkar vara att leka och kampa med honom innan start, och Nisse var verkligen supertaggad. Han gick klockrent, och med facit i hand så kanske jag skulle ha fullföljt banan eftersom han bara hade ett poängs avdrag innan vi bröt tävlingen. Men jag bröt som planerat.

När vi gick nästa bana så kändes han också bra i starten, men kanske var jag mer nervös i alla fall och kanske var han lite ofokuserad trots allt. Men jag tyckte ändå att vi hade en bra känsla och var nöjd när jag gick av banan. Tyvärr räckte inte poängen till godkänt. Retfulla 69 poäng, bara 1 poäng från godkänt. Varför? Framför allt för att han satte sig i stället för att lägga sig på skylt 125. Sedan fick jag två avdrag förarfel á 3 poäng för att jag tydligen stannade i tysksvängen och i en 180 graders sväng. Kanske att Nisse inte var med riktigt i svängen och att jag stannade upp. Vet inte riktigt. Förutom dessa avdrag så blev det lite nos och några sen och bris….Så han var nog mer taggad på första banan som sagt. Bra lärdom, han är inte så uthållig än.

Men nu är det gjort och vi tar nya tag. Lite retfullt att det är så få tävlingar på hemmaplan nu i höst. Jo, KM nästa vecka, men inga officiella tävlingar. Nu vill vi ju tävla! I alla fall jag… 🙂

Banorna:

Nisse

Nannydog

Man brukar kalla staffarna för Nannydog. Kanske framför allt för att dom är så barnkära, men även för att dom är så känsliga för när vi människor inte mår bra.

Idag fick jag verkligen bevis för det. Plötsligt när jag höll på och fixade lite ute på tomten så överväldigades jag av sorgen efter Dino. Jag gick in och satte mig i en stol på verandan. Nisse blev som tokig! Han hoppade upp i mitt knä om och om igen, han försökte slicka mig i öronen, på halsen, i ansiktet… Han är ju rätt stor och tung att plötsligt få i knät och jag var inte mottaglig för hans brutala känslosvall så jag föste bestämt undan honom. Inte så att jag var arg eller höjde rösten, men han kände ju att jag inte ville ha honom där.

Plötsligt försvann han. Jag letade överallt efter honom och hittade till slut honom under mitt skrivbord där han satt och såg helt förkrossad ut! Gud vad jag skämdes! Han ville ju bara trösta mig, men jag var inte mottaglig. Han har ett så stort hjärta, killen! ❤ ❤ ❤

Nisse

Lilla gubben…

Ja, så lyckades jag då äntligen bestämma mig. Skulle jag kastrera Nisse eller inte? Det var verkligen svårt ska jag säga att veta. Men det som till slut fällde avgörandet var våra senaste resor med husbilen. Då förstod jag att de här utfallen som han gjorde mot andra hundar inte var acceptabla. Vid flera tillfällen kunde det ha gått illa. Eftersom attackerna kom utan förvarning så ryckte han kopplet ur händerna på mig. Gissa om det gjorde ont! Som tur var så fick jag tag i honom varje gång så inget farligt hände.

Nu vet jag självklart att kastrering inte är en garanti för att detta slutar, men det bör ändå minska hans revirbeteende vilket  jag uppfattar som könsrelaterat. Sedan, att ha en kastrerad och en okastrerad hund hemma innebär att den kastrerade hunden hela tiden trycks ned av den andra.

Först hade jag tänkt att vi skulle testa kemisk kastrering, men det var lika bra att göra allt klart på en gång. Med facit i handen borde vi gjort detta mycket tidigare, det är i alla fall vad veterinären sa. Men Dino var 1 år när vi gjorde det och han blev ju jättebra. Nisse är 14 månader så jag hoppas att det blir bra .

I går var det en ynklig och förvirrad vovve som kom hem. Bara detta med tratten var ju en chock för honom. Men han vande sig förvånansvärt fort och natten har varit lugn. Smart var han också. Eftersom tratten är i vägen när han ligger, så lade han sig på bänken vid sängen och hade tratten utanför. Gullegubben!

Nyss hemkommen

Smart hund!

Foto · Natur · Nisse

Tidig morgonprommis

Ja, idag är det runt 30 grader varmt igen. Enda sättet att få en längre morgonpromenad är att gå ut tidigt. Så redan 06.15 var jag ute med Nisse. Förresten, vi satt ute kl 04:53 och åt frukost! Nåja, tiden är jag väl inte så stolt över egentligen. Även jag har börjat vakna tidigt, vilket Janne har gjort länge. Önskar att jag kunde sova längre, men när man slocknar kl 21.00 så har man sovit i 8 timmar kl 05.00 så det får nog räcka.

Janne läser morgontidningen vid frukostbordet

Men det var ju promenaden som jag skulle skriva om egentligen. Vi gick via Talbystrand upp genom skogen och tillbaka hem igen. Helt ensamma var vi som vanligt. Det tog ganska exakt en timme. Skönt! Nisse är lös på bilden, men det var bara för fotot!

Fotade lite närbilder med ”lilla kameran”. Det är en kompaktkamera, Canon G1X, som har en mycket större sensor än vad som är vanligt för kompaktkameror. Därför kan man i princip jämföra den med vanlig systemkamera i APSC-klassen. Helst hade jag velat fota med ett 35 mm objektiv. Då har man möjlighet att få en riktigt stor bländare. Nu har den här kameran inte utbytbart objektiv så därför försökte jag zooma till c:a 35 mm i stället samt ha så stor bländare som kameran erbjöd.  Jag tycker det är trevligt när det blir en suddig bakgrund.

Även Nisse kom med på en närbild. Problemet är att han tappar öronen när jag tar fram kameran, så jag måste vara snabb med avtryckaren… 🙂